torsdag 10 maj 2012

Det tar ALDRIG slut...

Astrid & Signe
Nej det var inte många dagar Signe hann gå på förskolan, närmare bestämt blev det bara EN... Hon har varit hemma i två veckor, fått pencillin, ögondroppar och Bricanyl. Måndag och tisdag var hon hyfsat pigg, ögonen hade varit "kletfria" några dagar, hostan har varit överkomlig. Så hon (och Astrid) fick vara på förskolan igår. När jag kom och hämtade på eftermiddagen säger personalen att Signe har varit VÄLDIGT förkyld och jag ser själv att hon är snorig och ögat kletigt IGEN. Och jag tänkte att nej nej det går inte, hon MÅSTE vara på förskolan imorgon, jag kan ju verkligen inte vabba ÄNNU mer. MEN natten har varit FRUKTANSVÄRD för Signe, hon har hostat och hostat och när hon vaknade kunde hon knappt öppna ögonen. F-n F-n F-n, är inte speciellt populär på jobbet just nu. Men mina barn är faktiskt det viktigaste! Idag blir besök på ny vårdcentral, vi har som sagt tröttnat på att inte få någon hjälp på vår gamla. Får hoppas att vi slipper åka till sjukhuset IGEN.

5 kommentarer:

Maria Joensuu sa...

Usch vad jobbigt för både Signe och er, att det aldrig tar slut. Kommer ihåg känslan när man var tvungen att ringa jobbet och säga att man skulle vabba igen. Jag kände mig alltid lika skyldig, men precis som du säger så måste ju barnens väl gå först. Tvillingarnas storebror har astma och hade öroninflammationer jämnt när han var mindre. Vet att jag var nöjd om jag lyckades jobba en hel vecka utan vab under en månads tid...

Hoppas nu att ni får bättre hjälp på en ny vårdcentral! Kram på er!

Vilahamn sa...

Oj! Så jobbigt för er alla. Jag hoppas de kryar på sig snart!

johanna-tvillingmamma sa...

men skruttarna då, krya på sig!

sv: tack för grattiset när flickorna kom <3
/kram johanna

Fröken M sa...

Nä, men stackare !! Det finns inget värre än alla dessa sjukdommar !! Krya på er !! Kram

Cicci sa...

Usch. Det är ju så jäkla synd att man ska behöva ha dåligt samvete för att man är hemma och tar hand om sina små skruttar. Men vad har man för alternativ? Även om man kanske har egna föräldrar som är pensionärer så är det ju ändå mamma och pappas trygghet och närhet som är bäst för barnen.
Stor krya-på-er-kram!